Klimatet beskrivs ofta som en av vår tids stora ödesfrågor med krav på handling. I praktiken innebär klimatomställningar emellertid ofta förhandling och intensivt meningsskapande, där föreställningar om historia, plats, identitet och makt aktiveras. Processernatar sig uttryck i såväl starka känslor som retoriska manövrer. Denna text introducerar temat "Klimatomställningar" och ger en överblick över hur tematiken behandlats i Kulturella Perspektivs utgivning från 1992 till idag. Texten presenterar också de sex vetenskapliga artiklar som ingår i temat.
This paper explores how actors involved in managing the UNESCO World Heritage site of Southern Öland respond to water shortages, manifested in declining groundwater levels and recurring droughts over the past decade. Drawing on interviews with farmers and officials engaged in water management and heritage preservation, the study examines how these actors experience and understand environmental change. Water scarcity is widely acknowledged as a defining feature of the landscape of the island, yet it is now unfolding with an intensity that challenges established ways of managing the agriculture and consequently the heritage. The paper investigates how the dynamics of preservation and change unfold in practice, highlighting the challenges, aspirations, and perspectives of the interviewed stakeholders.
Den här artikeln undersöker landsbygdsungdomars syn på klimatfrågan ur ett miljörättviseperspektiv, med fokus på hur plats påverkar deras resonemang kring hållbarhet. Materialet bygger på intervjuer med landsbygdsinvånare mellan 20 och 35 år vilka samlats in inom ramen för två olika forskningsprojekt. Teorier om miljörättvisa – distributiv, procedurell och erkännande – och retoriska begrepp som rationalisering, legitimering, rättfärdigande och vädjande argument (Wolrath Söderberg & Wormbs 2022) används för att analysera hur unga förklarar sitt engagemang i klimatfrågan. Ingen av de intervjuade förnekar klimatförändringar, men deras argument belyser hur sociala, ekonomiska och geografiska faktorer påverkar möjligheten till omställning. Genom att synliggöra dessa platsspecifika perspektiv bidrar artikeln till en mer nyanserad förståelse av hållbarhet bortom urbana normer.
Rickard Länta är renskötare i Jåhkågasska sameby i den svenska delen av Sápmi. Hans renbetesmarker är starkt påverkade av projekt såsom skogsavverkning, vattenkraft, infrastrukturutveckling och turism. Därtill har det kontroversiella gruvprojektet i Gállok, som också är beläget i detta område, nu godkänts av den svenska regeringen och Högsta domstolen. Denna artikel bygger på ett samtal där Rickard beskriver konsekvenserna av en eventuell gruvetablering i relation till befintliga hot som redan försvårar förutsättningarna för renskötseln. Han berättar också hur dessa industrisatsningar relaterar till den överhängande problematiken av ett förändrande klimat och dess konsekvenser för renskötseln.
This article examines the discourse surrounding wind-power establishment in Sweden, analyzing how the concept of “common sense” is mobilized in opposition to planned projects. The analysis draws on media coverage with a primary focus on opinion pieces. Identifying three prominent forms of articulation, the study highlights how these narratives frame wind turbines as symbols of conflict – between local environmental concerns, regional identity and democratic influence, and financial stability. Drawing on a critical folkloristic perspective, the article explores the complex interaction between local sentiments and broader political discourses, illustrating how local transition conflicts function as arenas for ideological struggle and the articulation of competing values. The findings contribute to an understanding of how common sense shapes public discourse on climate change and energy transition in a time of polycrisis.
Tidigare forskning har visat att relationen mellan klimatomställning och gruvdrift inte är så entydig som gruvindustrins marknadsföring ofta gör gällande. I den ryms historiskt förankrade konflikter om ekologiska värden och kolonialism. Den här artikeln riktar fokus mot gruvindustrins ledare. Med stöd av ett diskursteoretiskt angreppssätt analyseras 16 semistrukturerade intervjuer med högt uppsatta ledare inom områden såsom ekonomi, teknik och hållbarhet. Analysen visar hur ”klimatomställning” fylls med mening genom artikulationer som positionerar gruvdrift både som en möjliggörare av en hållbar framtid och som beroende av ett minskat klimatavtryck. Resultaten synliggör spänningar mellan ekonomiska, tekniska och sociala villkor. Artikeln framhåller att klimatomställningen bör förstås som en social och politisk process – kunskap som är avgörande i strävan efter en rättvis omställning.
Att stora delar av världen – inklusive Sverige – påverkas av klimatförändringar är konstaterat i många sammanhang. Alltmer besvärliga väderförhållanden med ödesdigra översvämningar, torkperioder och stormar kopplas till dessa förändringar. Ett förändrat klimat påverkar även olika yrkesgrupper, inte minst byggnadsarbetare. Den här texten handlar om byggnadsarbetares vittnesmål om hur arbetssituationen påverkas av klimatförändringar i termer av alltmer svårkontrollerade väderförhållanden. Ett speciellt fokus riktas mot hur berättelserna kan förstås i termer av prekarisering, det vill säga hur de förmedlar föreställningar om och erfarenheter av brist, utsatthet och osäkerhet. Utgångspunkter är kritisk realism, intervjuer med 16 byggnadsarbetare och enkätsvar från 250 byggnadsarbetare. Materialet har genomgått en tematisk analys och tre former av prekarisering identifieras i texten, direkt prekarisering, indirekt prekarisering och prekarisering genom anpassning.
Artikeln utforskar hur civilsamhällets aktörer möter barn som har upplevt våld i nära relationer och som varit med om familjerättsliga processer rörande vårdnad, boende och umgänge. Med utgångspunkt i sju kvalitativa intervjuer med elva medarbetare inom kvinnojourer, barnrättsorganisationer och juridisk praktik undersöks hur de upplever att barns vardag formas i skärningspunkten mellan familj, civilsamhälle och myndigheter. Studien är etnologiskt orienterad och analyserar deltagarnas beskrivningar av hur barns positioner, handlingsutrymme och känslomässiga erfarenheter ges mening i mötet med civilsamhället. Med stöd i begrepp som temporalitet och liminalitet analyseras utsagor om hur barns liv präglas av väntan, osäkerhet och vardagliga former av styrning. Metodologiskt används etnografiska hyperberättelser, vilket är fiktiva men empiriskt förankrade narrativ, som ett analytiskt och etiskt grepp för att gestalta centrala teman och relationella mönster i materialet. Artikeln bidrar till kulturanalytisk forskning genom att synliggöra civilsamhällets roll som en arena där barns erfarenheter tolkas, omförhandlas och ges betydelse.
Svensk gangsterrap har under senare år etablerats som en av sin samtids mest omdiskuterade kulturformer. Genren framstår både som estetiskt nyskapande och som en symbolisk knutpunkt för frågor om våld, autenticitet, maskulinitet, ungdomskultur och social ojämlikhet. Artikeln förhåller sig till framförallt till samtida medienarrativ om gangsterrappen och diskuterar – med hjälp av Pierre Bourdieus teorier om kulturella fält, kapital och distinktion – möjliga förståelser av genren utifrån det övergripande syftet att utforska hur kulturformen svensk gangsterrap kan förstås i relation till angränsande kulturella produktionsfält. Genom att uppmärksamma olika hiphop-generationers positioner i relation till hiphoppens institutionalisering och kommersialisering diskuteras gangsterrappen som samhällskritik i skärningspunkten mellan ekonomiskt, politiskt och kulturellt kapital. Artikeln visar hur genren, genom en komplex dynamik mellan autonomi och yttre krav, både reproducerar och utmanar de strukturer och maktordningar som formar det svenska hiphopfältet.
Under 2010- och 2020-talen har intresset för att besöka, fotografera och dela bilder av övergivna hus på svensk landsbygd blivit synligt under hashtags som #ödehus. Praktiken – som kallas urbex – har sina subkulturella rötter i en internationell kontext, där besök i det övergivna och förfallna särskilt handlar om att bli vittne till det sista av industrialiseringens spår. Men när det handlar om besök i hus som en gång varit hem blir betydelsen en annan. Syftet med att artikeln är att med utgångspunkt i urbexares digitala inlägg, följares kommentarer av dessa och intervjuer med urbexare besvara hur ödehus görs till något upphöjt och begärligt – till något sublimt.
Med utgångspunkt i begreppen vit kosmopolitism och vit kosmopolitisk femininitet analyseras i denna artikel ’kosmopolitiska berättelser’ av svenska kvinnor som bott utomlands under en längre period och så småningom återvänt till Sverige. Baserat på åtta månaders etnografiskt arbete, inklusive 46 djupintervjuer med kvinnor som har återvänt till Sverige, undersöker artikeln hur nationella gränser både bibehålls och överskrids i konstruktionen av kosmopoliter och ”världsmedborgare”. Kvinnornas identifikation med en kosmopolitisk etik struktureras i analysen av vithet, nationalitet och klass som ger ett slags oavbruten rörlighet och ”världsvana”. Som symboliska bärare av den svenska nationen förkroppsligar kvinnorna nationella ideal även internationellt, på sätt som både upprätthåller och återinskriver nationen i det globala. Förutom de globala ojämlikheter som bäddas in i den vita kosmopolitismen framträder den som en plats där globala hierarkier återknyter till svenskheten och vitheten, vilket gör det möjligt för svenska kvinnor att orientera sig i samtida globala miljöer som självdefinierade kosmopolitiska subjekt.
I artikeln analyseras konstruktioner av individualistisk och kollektivistisk moral i svenska ”gangsterraptexter” från 2017–2024 samt den bild av samhället som framkommer genom en sådan analys. Textanalysen visar att kollektivistisk moral betonas genom uttryck för lojalitet med den egna gruppen, som beskrivs som ett marginaliserat, kulturellt och ekonomiskt utsatt ”vi”, medan individualistisk moral artikuleras genom kritik av orättvisa. Här framträder en bild av det svenska samhället som orättvist med sociala problem grundade i ekonomisk ojämlikhet och kulturell missaktning. Samtidigt uttrycks en sårbarhet och en ambivalens mellan individualistisk och kollektivistisk moral: att söka rättvisa eller att förbli lojal med den egna gruppen. Kollektivistisk moral prioriteras och rättfärdigas genom att lojalitet och gränsdragningar gentemot det övriga samhället artikuleras som ett sätt att hantera den kulturella missaktning som uttrycks kvarstå vid individuell framgång. Därmed relateras både uttryck för individualistisk och kollektivistisk moral till bilden av ett orättvist samhälle.
Encounters do not start with physical meetings, but rather with the affective attributions of producing or developing knowledge of another person in advance of meeting them. Certain encounters are more desired than others, solidifying pre conceived notions of difference or helping to divert them. Even encounters that have not (yet) happened can create an affective space filled with strong emotions such as fear or desire. It is the affective complexity of just such an unrealistic encounter that this article addresses, based on fieldwork amongst a Vienna-based Arab collective of artists. Consisting largely of artists who were recently arrived as forced migrants, the collective sought to overcome the power asymmetry inscribed in their day-to day interactions by creating new forms of artistic engagement with the Austrian public. As I discuss, this desire came to influence their self-understanding, event planning, and internal knowledge production. By focusing on the potentiality inherent in encounters, this contribution asks how the imagining of desired encounters shapes subjectivities even when those encounters have not (yet) materialised.
Klimatförändringar och deras effekter på människor och djur och deras livsvillkor är allt mer omdiskuterade fenomen. En följd av klimatförändringarna som framhålls i medier är att allt fler människor drabbas av klimatångest, vars symptom kan vara allt ifrån lindriga till mer svårartade. I detta paper fokuserar vi på hur klimatångest framställs i svenska medier. Syftet är att kartlägga och problematisera hur klimatångest representeras genom att visa vilka föreställningar och beskrivningar som detta fenomen kopplas samman med. Vi vill även belysa vilka politiska konsekvenser medierepresentationer av klimatångest kan få och vad de speglar för centrala kännetecken på ett samtida Sverige. Undersökningen bygger på 346 artiklar tillgängliga i databasen Retriver.se. Som sökord användes klimatångest och sökningen täckte tidsperioden 1 juli 2022 till sista december 2022. Resultaten visar att klimatångest artikuleras på skilda och delvis motstridiga sätt, samtidigt som materialet reproducerar fyra samtida strömningar; medikalisering, nyliberalism, terapikultur och individualisering, vilka kan fungera kontraproduktivt med avseende på både klimatångest och klimatomställning generellt. Att klimatångest främst görs till ett individuellt problem kan eventuellt motverka intresset för ett kollektivt politiskt engagemang i klimatfrågan.
The encounter perspective highlights frustration, moral commitment, power asymmetry, inequalities, and experiences. This article contributes to the ethnographies of encounters, articulating an encounter perspective with literature on gender and Middle Eastern studies. Through a single-story, I critique the culturalization of humanitarianism. This article shows the reflective discourse of the Syrian-Palestine woman refugee in Brazil who rebuilt her life and engaged in her religious self in its disciplinary practices. Samia’s narrative shows that her modesty was part of a larger personal project of being a pious woman. I argue that centring on the body of a woman and her “culture” deflects attention away from Brazilian precarious humanitarian aid, inequalities and the force of religious will. The methodology was ethnography based on fieldwork conducted between 2015 and 2018 in São Paulo and Rio de Janeiro, Brazil.
This study explores the complex conditions of cross-border marriages between Syrian refugee women and Jordanian men in Mafraq, Jordan, within the context of South-South migration. Through qualitative interviews in Mughayyir, Raba', and Zaatari, the research examines specific gendered and raced relations shaped by discourses and practices of femininity and masculinity. Racialized gendered dynamics portray the strategic mobilization of non-hegemonic and 'compensatory masculinities' among Jordanian men in response to Syrian women's perceived vulnerability. Drawing on Ken Plummer's 'intimate citizenship,' the study scrutinizes marriage decision-making entangled with political discourses, revealing the imbrication of personal lives with globalized politics, embedded within the gendered patriarchal demands of the hosting society. In contrast to studies on North-South cross-border marriages, this research focuses on the South, shedding light on non-migrant husbands' experiences and their compensatory strategies. The 'intimate citizenship' framework illuminates challenges surrounding desirable and undesirable unions within displaced Syrian women and Jordanian men, unveiling the politicization and stigma associated with cross-border marriages. By addressing societal judgments and introducing 'heterosexual capital' and 'compensatory masculinity,' the research enriches our understanding of South-South migration complexities, prompting a reevaluation of existing frameworks and fostering a more nuanced discussion.
Artikeln utforskar förkroppsligade dimensioner av interkulturellt lärande, genom gruppintervjuer med sju svenska gymnasieelever som deltagit i ett dansutbyte med en kenyansk kulturskola. Med begreppet ”förkroppsligat lärande” betonas att interkulturellt lärande i dansutbytet sker i mötet mellan kroppsliga erfarenheter och diskursiva inramningar. I studien analyseras hur eleverna tillsammans navigerar, förhandlar och skapar mening kring olika samexisterande lager av skillnader och likheter i berättelserna om dansmötet. I berättelserna framträder betydelsen av det gemensamma intresset för dans för att konstruera en gemensam tillhörighet som ”dansare”. Samtidigt lyfter eleverna fram skillnader i dansstilar och i inställningen till koreografi som påtagliga. Genom att dansa tillsammans har de även fått en konkret, kroppslig upplevelse av dansens olika rumsliga och materiella förutsättningar. Slutligen visar analysen hur erfarenheten att dansa tillsammans skapar förutsättningar för upplevelser av samhörighet och visar hur unga människors förkroppsligade dansmöten rör sig längs med, över och bortom ”vi” och ”dom”-gränser.
